sandrakripes.blogg.se

 

Jag vet att jag bara är 18. Jag vet också att mitt liv knappt börjat. Att jag har hela livet framför mig. Att jag har ett liv som jag kan göra vad jag vill med! Men jag vill inte, inte ännu. Jag har mycket jag vill göra, drömmar som jag vill uppfylla. Men jag är inte redo att göra det ännu, jag vill bli behandlad som en liten snorunge ett tag till. 

Jag vet att i min hjärna snurrar saker som en annan aldrig skulle tänka på. Jag säger saker som en annan aldrig skulle få för sig att säga. För jag är en barnslig liten skit med ett hett temperament, som egentligen inte vet exakt vad jag vill. För jag vill vara ett barn och bli behandlad som ett barn. Bara ett litet tag till, snälla. 

 

 

 

Har bling blingat min ena tand idag (som ni ser på de tidigare bilderna jag lagt upp), inte hemma i garaget utan hos tandläkaren. Fick bli ett litet hjärta! Gulligt huh? 

Senast idag hörde jag att jag är lik Carina Berg! Är det verkligen så? Isåfall kan jag bara tacka och bocka. För fyfan vad hon är vacker. Så naturlig och söt.

Är ganska hypad. Jag ska börja spela fotboll igen! Jag spelar redan i skolan, men nu börjar jag spela på fritiden också. Det här ser bra ut. I och för sig kan det inte göra annat när man får världens bästa tränare. 

 

För det första, så tar jag alltid fram kläder dagen innan. Gör jag inte det blir jag sur och stressad samma dag som jag ska bära kläderna. Så kvällen innan kan jag stå i timmar och bara slänga på och av mig kläder, bara för att se hur det ser ut. Jag står framför spegeln och provar tröja efter tröja, byxor efter byxor. Men det är inte bara självaste kläderna jag provar, utan jag måste också prova vilka skor som matchar kläderna bäst. Det spelar ingen roll hur skita och kladdiga skorna är, utan jag klampar rakt in och ställer mig så att jag ser mig själv bra i spegeln. När jag är hemma hos mina föräldrar, så har jag min garderob i deras sovrum och ovanför deras säng sitter en ganska stor spegel. Gissa vad jag gör då? jo jag har på mig hela outfiten, men då återstår skorna. Jag snörar på mig dem, klampar in i mammas och pappas sovrum, kliver upp i deras fina rena säng med mina lortiga skor. BARA för att få kunna se hur fan jag ser ut i spegeln. Nu låter jag som värsta ytliga bitchen, men nej det är jag inte. 

Jag bryr mig mycket hur jag ser ut, jag älskar kläder och tycker det är kul att klä mig. Där har ni anledningen, så jag är inte en till blond bitch som lägger ner tusen timmar framför spegeln för att sminka mig och hela den skiten. Jag brukar faktiskt inte sminka mig så ofta, ser helt okej ut utan. GOOOD HUH?

 

Ja, varför skrev jag detta skit inlägget för? bra fråga. Har inget bra svar tyvärr. 

 

Efter två och ett halvt år är jag tillbaka på min gamla skola igen. Gamla minnen dyker upp och jag skulle ljuga om jag säger att jag inte saknar det. Saknar personerna man såg varje dag och hur jävla enkelt allting var. Men det tyckte man inte då. En annan konstig grej var att sitta i personalrummet och äta .. det är inte där jag ska sitta! inte enligt mig. Jag ska sitta bland alla andra barn som är 13-15 år. Det är så gammal jag känner mig, inte som 18. Vart tar tiden vägen? Roligt men läskigt på samma gång. Det är i alla fall skönt att vara tillbaka! Dock känns det konstigt att vara den som alla ska lyssna på. Men det har gått bra och det är kul. 

 

Gillar egentligen inte att skriva sånna här inlägg där jag berättar vad jag gjort under dagen. Men sånna här inlägg är väl bra ibland också, antar jag. Det som annars händer idag är att jag ska jobba lite med mitt projektarbete, det går framåt och det går bra. Måste tyvärr köra till Halmstad ikväll för att packa med kläder och andra nödvändiga saker. Ska bo hemma i tre veckor nu, så lite svårt att ha allting i Halmstad. 

 

Fy fan vad tråkigt det här inlägget blev .. men hold on! Ska försöka lägga upp andra roliga grejer ikväll. Peace!

 

You know what your problem is? You get attached, fast. And once you're attached to someone, you do everything you can to please them and make them happy. It's never been about what you want, it's always everybody's needs before your own. You give out too many chances to people, who quite frankly, do not deserve them. They take advantage of you, and you become a pushover. But you're okay with that, because they're in your life and that's all you ever really wanted. And even if they screw you over, you'll still be there for them. Because that's you, that's who you are. Once you get attached to someone, they capture your heart and they always have a place there. That's why it's so hard for you to let go. 

Snart kommer min saknade bror + familj från Gävle hit för att bo här i en vecka. Idag blir första gången jag får träffa lilla Vinnie! som jag längtat. Lilla Kevin får jag inte glömma heller, men han är dock inte så jätte liten längre ..