sandrakripes.blogg.se

Lät han in, lät han ta. Lät mig tro vad han än sa. Jag lät dig gå, sväva på moln tills han slet mig i stycken, spotta på mina sår. Men ser det ut som om jag sörjer dig, mer som om jag höjer dig.

För jag kommer aldrig låta dig få se mig svag. Jag gråter ba i regnet, super stolt, han vill veta vad jag tänker. Men om det ändå var så enkelt men vaför vill du stå med mig i regnet, i regnet, i regnet. Varför vill du riva ner mitt stängsel. Jag vet ändå vad som händer, så jag gråter ba i regnet.

Gav han allt, allt jag kan ge. Ville ha mer, de är sån han e. Ensam men stark, de är sån jag blev. Litar inte på någon och allt är hans fel. Men ser det ut som om jag lackar, nej mer som om jag tackar dig. För jag, kommer aldrig låta dig få se mig svag. Jag gråter ba i regnet, super stolt, han vill veta vad jag tänker. Men om det ändå var så enkelt. Men vaför vill du stå med mig i regnet, i regnet, i regnet. Varför vill du riva ner mitt stängsel. Jag vet ändå vad som händer, så jag gråter ba i regnet.

Han vill ha varmt, han vill ha kallt, han vill ha hav, han vill ha land. Han vill ha vitt, han vill ha svart, han vill ha mig, han vill ha allt. Jag gav dig en chans, men det tog mig ingenstans. Så sluta tro du vet för mig, det hjälper mig inte alls.